En man och två kvinnor vandrar, diskuterandes livligt, ner för esplanaden. Mot ansiktet känns regnet som nålar. Man blir blöt. Mannen försöker ta ton, kvinnorna lyssnar inte. Mannen försöker igen, kvinnorna lyssnar fortfarande inte. Mannen rycker tag i ena kvinnans arm och stannar i ösregnet och säger, "ni lyssnar inte på mig! Mina ord betyder ingenting för er! Jag är faktiskt en känslig människa, mina känslor är här, utanpå!" Den ena kvinnan säger, "Jag är inte van att du är här, jag måste få lite tid på mig att vänja mig med att ha dig här." Mannen mumlar lite tyst och de tre vandrar vidare i ösregnet nedför esplanaden.