Söndag kväll och jag har fortfarande inte riktigt vaknat till efter gårdagen. Jag blev tyvärr tvungen att lämna festen liiite tidigare än planerat. Jävla Dworek! Sen lyckades jag låsa ute min kvinna, hon satt i min trappuppgång och ringde till mig i typ en timme samtidigt som jag låg och sov så gott i soffan med kläderna på. Det löste sig tillslut iaf!

I fredags tror jag det var som jag och kvinnan min gick en promenad ut mot stensö. Där råkade vi gå förbi minigolfbanan och jag såg min chans till revansch. Jennie spöade ju mig rätt rejält sist vi spelade. Jag inledde rundan riktigt starkt medan jennie spelade lite darrigt, hon kände nog pressen. Sedan spelade hon upp sig och jag gick ner mig efter att jag wastade några slag på ett jävla skit hål, fel på banan förmodligen! Jennie tog då ledningen och höll den ett tag. Hon ledde med två slag inför näst sista hålet. Jag slog ut först och min boll strök precis kanten på hindret och rullade mot hål, jag fick två i. Nu var det Jennies tur att slå. Första slaget, mitt på hindret, andra likadant, även tredje på hindret och hon får fem i. Nu ledde alltså jag med ett slag inför sista hålet. Jennie satte sig på en bänk och tjurade, -"jag ska aldrig mer prata med dig!" sa hon. Jag la upp bollen på 18:es utslag, siktade in mig och smekte iväg bollen. Den rullade fint över filtduken och letade sig i hål, Spik! Och matchen var avgjord. Jag sträckte armarna i luften och skrek -"Åhh jag är så lycklig jag är såå lycklig!!" Det var ett stort ögonblick i min minigolf karriär. På vägen hem gick jag och nynnade på  "the winner takes it all", Jennie var måttligt road av detta!

Ryktet om min storartade seger spred sig snabbt i Kalmar och folk hissade den småländska flaggan för mig!

 

Senare på kvällen firade hela kalmar min seger på storatorget och man sköt fyrverkerier till min ära!